Att så frön i text

Solen lyser idag igen, våren ligger i luften, och jag fortsätter att nöta in min växtkunskap. Men trots vårkänslorna ekar fönsterbrädorna tomma. Jag ska nämligen snart flytta till Kville, och på grund av flyttkaoset har jag inte kunnat så mina första chilifrön i år.

För en chilientusiast som mig är detta en ganska stor sorg. Jag älskar att göra allt möjligt med chili – pickla, syra, äta dem råa och ha dem i nästan all mat. Kontrasten är att damen min mer eller mindre hatar chili... så ibland handlar livet om att väga upp och försöka göra båda glada.

Men sorgen över de oplanterade fröna är märkbar.

Jag tröstar mig med att jag i alla fall har ympat två äppelträd. De står nu i krukor, men de måste stå skyddat i sex månader innan de kan planteras ut nästa år. Jag har bestämt mig för att skänka dem till min mormor. Det känns fint att familjen i min gamla hemstad Varberg kan ha nytta av dem, och att hennes barnbarnsbarn kanske kan gå ut i trädgården och plocka äpplen om fem år.

Trädgård handlar ju om att bygga för framtiden.

En het comeback

Vad gäller chilin planerar jag dock en rejäl comeback så fort vi har flyttat in. Då ska det sättas mängder! Trots att jag egentligen inte har någon plats. Det blir en rolig ny utmaning: hur odlar man massor av chili utan yta? Vem vet, kanske blir grannarna glada och vill hjälpa till att äta upp skörden.

Kanske är det just den här ofrivilliga pausen i odlandet som gjort att jag har börjat skriva de här blogginläggen. Lite som en ersättning för att plantera chilis. Ibland undrar jag: Är det för sent att börja blogga?

Men jag har insett att jag faktiskt finner en stor glädje i det. Att skriva är verkligen en konstform, en konst som jag nu har börjat träna på. Just nu producerar jag de här inläggen via skolan, med den tydliga intentionen att starta mitt eget företag.

Att dokumentera hantverket

Jag tänker att varje inlägg jag skriver är som att så ett frö. Drar jag ur mig 50 inlägg till, så har jag förhoppningsvis blivit lite bättre på att formulera mig och strukturera mina tankar. Och vem vet, kanske inlägg nummer 51 bär på en tanke som ger riktigt stort värde till er som läser.

Och det är anledningen till att jag lägger tid på att skriva de här texterna just nu. Att formulera sig är ju också ett hantverk, precis som att plantera, bygga, slipa eller fila. Båda delarna kräver sin träning, och nu är jag i alla fall igång.

Nu ska jag återgå till växtböckerna, eller möjligen bygga ihop en flyttkartong.

Så välkommen hit. Vi får se vad som börjar att gro.